”Du kan inte rita”, sa min lärare till mig i första klass. Hela min lilla kropp stelnade till och något inom mig, på några sekunder, stängdes av. Det blev min Sanning från den dagen. Så snabbt kan det gå till att stympa vår kreativitet.

Jag tror att vi är födda till att skapa, precis som jorden en gång skapades. Det är ett uttryck för vår unika personlighet och den vi är. Den kan inte kopieras, därför behöver vi inte vara rädda för att någon ska stjäla den ifrån oss.

Eftersom kreativiteten bor närmast vår innersta kärna är den samtidigt så sårbar. När den börjar spira, vilja träda fram, uttryckas så är den som den dyrbaraste lilla rosen knopp.

Det räcker med ett enda ord ”Du kan inte” och den stympas och kan rent av dö. Det gör vårt hjärta kallt, hårt och sorgset.

Kreativitet är som att lära sig gå. Vi behöver prova, göra om, ramla, skratta, gråta och Vara i den. Att ha en sann vän som hejar på och speglar oss på resan, som säger; Vad spännande! Berätta! Ge inte upp! Jag tror på dig! Kan utföra under för den lilla sköra rosenknoppen!

Den viktigaste vännen är du själv. Du behöver säga detta till dig själv, även om det är ovant i början. Att ha en vän bredvid dig, som också gör detta är fantastiskt.

Hade du en tecknings lärare som jag? Förälder? Kompis? Någon som med ett ord eller handling ville stympa din rosenknopp? Sannolikheten att den också hade stympat sin egen är ganska stor….

Låt oss göra om det som de sa ”Du kan inte rita” blir till ”Berätta, vad är det för spännande du skapat här!”

Hur låter dina kreativitets stympningar om du gör om dem?

Annonser