”Du kan inte rita”, sa min lärare till mig i första klass. Hela min lilla kropp stelnade till och något inom mig, på några sekunder, stängdes av. Det blev min Sanning från den dagen. Så snabbt kan det gå till att stympa vår kreativitet.
Jag tror att vi är födda till att skapa, precis som jorden en gång skapades. Det är ett uttryck för vår unika personlighet och den vi är. Den kan inte kopieras, därför behöver vi inte vara rädda för att någon ska stjäla den ifrån oss.
Eftersom kreativiteten bor närmast vår innersta kärna är den samtidigt så sårbar. När den börjar spira, vilja träda fram, uttryckas så är den som den dyrbaraste lilla rosen knopp.
Det räcker med ett enda ord ”Du kan inte” och den stympas och kan rent av dö. Det gör vårt hjärta kallt, hårt och sorgset.
Kreativitet är som att lära sig gå. Vi behöver prova, göra om, ramla, skratta, gråta och Vara i den. Att ha en sann vän som hejar på och speglar oss på resan, som säger; Vad spännande! Berätta! Ge inte upp! Jag tror på dig! Kan utföra under för den lilla sköra rosenknoppen!
Den viktigaste vännen är du själv. Du behöver säga detta till dig själv, även om det är ovant i början. Att ha en vän bredvid dig, som också gör detta är fantastiskt.
Hade du en tecknings lärare som jag? Förälder? Kompis? Någon som med ett ord eller handling ville stympa din rosenknopp? Sannolikheten att den också hade stympat sin egen är ganska stor….
Låt oss göra om det som de sa ”Du kan inte rita” blir till ”Berätta, vad är det för spännande du skapat här!”
Hur låter dina kreativitets stympningar om du gör om dem?
Den galna terapeuten 
Tack Lena för en viktig text. Min kreativitetsstympning ligger på området musik, sång och dans. Min fröken höll för öronen när jag 11 år gammal skulle sjunga acapella inför klassen till hennes pianokomp. Det glömmer jag aldrig!
Första gången jag sjöng efter det var när min son var liten – då hade jag hunnit bli 29 år gammal och förlorat 18 års lycka och välbefinnande av musik, sång, dans, rytm och takt. Så onödigt!
Min mamma, som inte kunde skilja särskilt bra på sig själv och mig, sa också ofta du är omusikalisk som jag. Hon ville uppnå samhörighet och säkert visa kärlek men så fel det blev på den här fronten, musikaliteten, och så onödigt även det! Gissa om jag är allergisk mot uttalanden som dessa idag i vuxen ålder. Det är bara förnamnet!
Tack! Då skulle jag vilja döpa om det som du beskriver till ”Vad modig du är som vill sjunga inför hela klassen! Kom igen och prova din rösts stora förmåga! och ”Ska vi utforska kreativiteten ihop och lära oss ännu mer min fina dotter? Du har din unika kreativitet och jag har min” Kram
Jag tror alla bär med sig något från barndommen.Ett litet frö som ligger och gror. När jag var liten ville jag dansa balett. Men dansläraren sa att jag var för klumpig. Sedan dess har jag alltid känt mig som en ardenderhäst. Men jag har ändrat min önskan att vara en svävande liten älva. Och i stället galopperat fram i livet med manen fladdrande. Ibland stannat upp, ståt som en fura och tagit emot smällar i livet.Det kanske var en mening med det också
.Och eftersom jag i dag inte skulle passa så bra i balettkjol. Får min kreativitet utlopp på annat sätt.
Om vi vuxna bara kunde stanna upp från vår stressade vardag. Och SE barnen-ungdommarna för de underbara kreativa personer de är. Och komma ihåg att en felaktig klumpig kommentar kan själpa ett självförtroende. Då skulle vi få se så mycke vackert komma ur dom.små älvorna.
Ja Annika ord kan skada och förstöra mer än många vuxna kan förstå och ana. Vilken tur att du blev denna starka häst med lång man som klarat livets alla prövningar. För mig som känt dig sedan barndomen är du också alltid en dansande älva nära till skratt!
Vil bara till lägga ur citatet från din text. ” Att ha en vän bredvid sig som ser en är viktig” .Tack Lena för att du tröstade mig på utklädningstimmen på Lekis. Då princess kläderna aldrig räckte till mig. Och jag alltid fick vara Indian. Då tog du min hand och sa att jag var den bästa Indianen i hela traneberg. Det torkade min tår och gjorde mig stolt.
Bara ett litet minne som dök upp. Men som betydde mycket för mig. :-))
KRAM
Tack Annika!
Vilken fantastisk skillnad det är på dessa meningar. Den ena dödar och den andra ger liv.
Jag har träffat på en hel del som påpekat att jag inte KAN. Det har resulterat i att jag fortfarande kan ha svårt för att sjunga, rita och skriva.
Jag jobbar med att skapa mig en ny sanning. Det är roligt att sjunga, jag uttrycker mig kreativt och jag skriver utan att döma mig själv för min fula handstil 🙂
Jättekul att du är igång med bloggen!!!
STOR kraam
/Linda
(Den nakna coachen)
Stort tack Linda för ditt generösa sätt att sprida min blogg på din sida. Varje gång du gör kreativa saker visar du dem i din historia att de hade FEL och du står upp och tror på ditt kreativa barn. Jag har ofta undrat vad ”Älska dig själv” som det står i tidningar betyder. Det här tror jag är just det. Go Girl!
Så fina och inspirerande ord!! Kram
Tack Sofia!
bra sagt!
news
Kreativitets stympning | Den galna terapeuten